Vokabulär i dynamiska kommunikationstavlor

Mitt nya uppsatsspår handlar om innehållet i några barn och ungdomars handdatorer, för direktkommunikation (personerna har alltså svårt att prata). Det jag just ikväll letar källor till är tankar jag fått när jag läst om autism, dynamiska kommunikatiosntavlor, vokabulär och pragmatik.
Jag undrar på hur tidig utvecklingsnivå en brukare kan vara för att dra nytta av "pragmatic starters", att klara av att visa om det är en fråga hon vill ställa, om det är något hon vill berätta som har hänt tidigare osv. Det kan vara klurigt att räkna ut vad ett ettordsyttrande som ett pekande på symbolen "bil" ska tolkas som, när man inte har prosodin som ledtråd och kanske även en brukare med begränsat kroppsspråk och där det tar lååång tid att kombinera ihop fler symboler - om ens möjligt.
Jag antar att svaret handlar om metodik, antal och abstraktionsnivå på de pragmatiska startare man väljer att lägga in i vokabulären. Jag läste ett par rader i ett referat från en konferens utomlands där det beskrevs hur en modifierad version av PECS används i dynamiska kommunikationstavlor, där brukaren efter ett tag får inlagt ett antal trevliga fraser kopplade till sina meddelanden. Måste leta vidare på det, vore intressant att veta vad de väljer för fraser att börja med och vilka de tänker kan använda sig av det och hur de tränar in för att få det att funka och vad målet får interventionen är på sikt. Helt en peer-reviewed artikel men jag är mer nyfiken än kräsen.