Datorerna är våra vänner

En annan tanke som dryftades på afasidagen var att ja, datorer är egenansvar, en allmän produkt, något som envar har. Men inte alla. Om det nu är så bra att kompensera funktionsnedsättningar med datorer, hur kan man då få det att inte bli så svårt?
Det kan vara ett stort steg att köpa en dator om man knappt varit användare tidigare och har fått förändrade förmågor (t ex afasi efter en stroke så det blir svårt att navigera bland menyer och jobbigt att koncentrera sig och lära in nytt och svårt att använda ena handen och och...) utan support på nära håll, utan någon som hjälper till när alla småstrul dyker upp, någon som tålmodigt guidar och fixar, då blir det nog för svårt. Släkt och vänner som skulle kunna assistera finns inte alltid på samma ort heller.
Ungefär så fanns det funderingar om.
Det går att göra förenklingar. Det finns specialprogram och särskilda tillbehör. Det finns kunskap och experter. Det finns smarta telefoner och gränssnitt som ska vara intuitiva.
Men.