Den här artikeln i Nature (tipstack Jörel) berättar det som barnlogopeder jobbat med länge: att hjärnan sorterar språkljuden i var i munnen de görs: läppljud, främre och bakre. Och att vi skiljer på konsonanter och vokaler i skallen, så att utbyten sker vokal mot vokal och konsonant mot konsonant. Det är spännande att se hur systematiska små barn kan vara i sin förenkling av ljudsystemet, t ex konsekvent flytta fram eller bak konsonanterna.
Metafonmetoden: även små barn (4-åringar t ex) kan uppmärksammad på konceptet med främre och bakre ljud och därför kan barn som "dentaliserar", alltså drar fram och byter ut k mot t, g mot d, ng mot n, lära sig att hitta rätt plats genom att först bli medvetna om att höra att det är olika ljud och att ljuden görs på två kontrasterande sätt och sedan traggla i lek.
(Och så finns det ju en massa andra svårigheter, som dyspraxi och så, men det är en annan femma.)
http://www.nature.com/news/why-tongue-twisters-are-hard-to-say-1.12471
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar