Skrattande ögon och allt det andra mörkare som finns parallellt.
Och underströmmar, människovärme.
Broderiet på bilden är ett citat ur filmen Sånger från andra våningen, av Roy Andersson. Det är en del ur en märklig manisk dikt som deklameras av en son i filmen som blivit galen av poesi.
Jag broderade den när jag just sett filmen, nu drygt tio år senare har den fått en ram med hängare. Den ska sitta över min besöksfåtölj som inte är en glassig projekt-skinnfåtölj utan en vardaglig samarbetsfåtölj att som hastigast byta ett par ord i, på väg från ett krävande människomöte till ett annat.
Välkommen in, var så god och sitt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar