Det sägs så fint i kursplanen något i stil med att man ska ha kännedom om hur faktorer som skillnader i kön, ålder och kultur påverkar xx.
Jag kan inte låta bli att tänka att den ytliga versionen av det resonemanget handlar om att bekräfta fördomar. Ett exempel som gavs vid en av föreläsningarna var att när man arbetar med vissa invandrarfamiljer kan det hända att man måste ha en manlig familjeföreträdare närvarande när man tar beslut om en åtgärd runt en person. Min första tanke var att jag inte tycker det är självklart att glida med i det traditionella beteendet. Men så tänkte jag igen och kom på att jag hoppas att jag alltid, oavsett efternamn på brukaren, brukar erbjuda dem att fundera på saken om det är praktiskt genomförbart. Att det främmande beteendet kanske varken är så tokigt eller främmande. För jag hoppas att oavsett kulturell tillhörighet så skulle jag ifall någon sa till mig att det här kan vi inte bestämma rakt upp och ner just nu, kan vi träffas igen och prata om det när fler av de berörda kan vara med? då skulle jag gå med på det eftersom grunden till en framgångsrik insats vilar på att omgivningen är engagerad och med på noterna.
Jag vet att kvinnor och män får olika bemötande i vården och att hög- och lågutbildade får olika bemötande osv så perspektivet är inte oviktigt. Men knepigt gränsande till fördomsfullhet om det blir fel.
söndag 21 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar