I tidningen Femina 4 april 2016 finns en intervju med paret Kristina och David Thulin. David hamnade i totalförlamning med bibehållen kognition, locked in syndrome, efter en nackskada orsakat av sumobrottningslek på hans svensexa (som förvärrades av påföljande naprapatbehandling då en blodpropp frigjordes och satte sig i hjärnstammen).
I intervjun berättar de om sitt gemensamma liv efter olyckan, och kommunikationen.
"Nu har det gått drygt fem år sedan olyckan. Jag sitter i rullstol och kan röra händer och armar. Den frustrerande stummheten har lättat en del under det senaste året, då jag återfått delar av talet. Orden kommer med ansträngning, men Kristina har tålamod. Hon lyssnar uppmärksamt, tittar på mina läppar och tolkar det jag säger. Om det inte går att förstå kan jag peka på min arm, där jag har tatuerat ett tangentbord.
Och för att kunna kommunicera med min dotter har jag fått hitta på ett språk med tecken och bilder. När jag pekar på en bild av en tandborste vet hon att det är dags att borsta tänderna. Men E är ett barn och har inte samma tålamod att försöka förstå mig, även om det blir bättre i takt med att hon blivit äldre."
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar