Language Machines

Boken är en tvärfacklig samling kapitel om olika verktyg för att skapa språk ( litteratur, film, performance, media). Någon i Stockholm har fjärrlånat den och lämnat sitt bokmärke på kapitlet om The Duplicity of the Pen.
Jag trodde att jag såg något intressant i kapitlet The Voice in the Machine men nu hittar jag det inte. Tänkte att den här boken kanske skulle beskriva på ett annat sätt skillnaden mellan att höra någon tala i ett samtal och att lyssna på något skrivet.
Mer specifikt vill jag ha en källa att hänvisa till som ur något perspektiv beskriver hur samtal med talsyntestal skiljer sig från röstsamtal i att det är
en fördröjning i att det tar längre tid att knappa ner något än att artikulera
en fördröjning i att man dessutom ska invänta talsyntesen
det är en hybrid mellan skriftspråk och samtal
det är skrift ämnat att vara prat
det är en röst utan all den mellan-raderna-information som finns i variationer i talandning, röstkvalitet, prosodi, markörer som visar avsikt och justerar yttrandets innebörd. När läsaren själv läser en text kan hen ju höra rösten inom sig så att säga, läsaren fyller i med sin fantasi och erfarenhet. Men en talsyntes om än så tydlig läser orden som om orden var det viktiga i samtalet. Som jag tänker mig krävs det en engagerad lyssnare för att lägga till den inre rösten i mottagandet av den syntetiska rösten, lyssnaren hör ju redan.

Men sånt står det inte i den här boken. Fel bok för mig.