måndag 21 juni 2010

Silence

Det jag söker angående tystnad är:
Den som använder AKK kommunicerar långsammare än andra. Några kan tala ibland eller med vissa personer eller med mycken ansträngning. Men det blir mycket tyst tid. En person som inte talar kan så klart vara delaktig i ett samtal i alla fall. Det ingår i samspelets regler att turas om - och då måste man lyssna ibland...
Så då vore det intressant att hitta något om att vara den tysta samtalspartnern, i grupp eller ett samtal med två deltagare. Särskilt bra vore det att hitta något som är tillämpbart på personer som varken talar eller är så aktiva fysiskt heller. För så klart kan man tiga tillsammans och åka skidor eller hacka lök eller what ever, men om man nästan bara kan sitta och vara nästan tyst, det vill jag ha beskrivet. Något om att vara den femte personen vid matbordet och lyssna och lysa med ögonen.
Jag ska bläddra i boken Silence och se om den har något som är i närheten av vad jag funderar över. Den verkar avhandla diverse, t ex det tysta Finland, kvinnans roll i vägbeskrivningar och performancekonstnären Laurie Anderson. Kan bli trivsam bläddring.

2 kommentarer:

  1. En möjlig analogi är kanske också språkgränser - att kunna språkets fem hundra lättaste ord, att inte kunna hänga med när samtalet svänger från "Min byxa är fin. Den är blå" till mer inspirerande samtalsämnen.

    SvaraRadera
  2. Ja främmande språk, det kan vara en nyttig analogi för att hitta känslan i kroppen hos sig själv och försöka förstå hur det är att ha begränsade kommunikativa resurser. I den mycket varierande gruppen AKK-användare finns det även en hel del som förstår mycket mer och har språket inom sig men inte hinner uttrycka tanken innan samtalet swischat vidare.

    SvaraRadera