Retorikens grunder i garderoben

Jag har läst en kurs klassisk retorik på universitetet.
I retorikens grunder ingår bland mycket annat ethos, att skapa trovärdighet.
När sammanhanget och publiken är analyserade, idéerna är kläckta, källor sammanställda, innehållet stött och blötts med sparringpartners, manuset är skrivet och Powerpointen bildsatt och rättstavad, inledningen och avslutningen planerad och presentationen klockad/tidsatt, då är det första intrycket kvar att fila på...
Igår föreläste jag för universitetet och bytte kläder 3ggr hemna. Inför dagens seminarium behövde jag prova 4 outfits. Imorgon ska en vän från jobbet och jag stå inför ca 100 politiker och chefer på Folkets Hus - ska det bli trovärdig IT-nerd med svarta kläder och markerade glasögon? Kulturtant med Gudrun Sjöden mönstrade kläder, sjalar och bekväma skor? Ska jag alliera mig med dagispappan jag känner i publiken? Eller inrikta mig på gymkillarna som jag vet ska dit, som jag inte känner men har stått och trampat stegmaskin framför? Eller spela ut inlandsbo-kortet och köra min originaldialekt och sameslöjdsmycken?
Eller balla ur helt och dyka upp i färgsprakande liten migränframkallande mönstrad klänning och stövlar?
Vid en kurs jag höll i höstas var de två frågor jag fick av publiken efteråt (när de kom fram och småpratade efteråt) "var har du köpt din tröja" och "tror du att det går att göra din frisyr med mitt hår?".
Så det blir kanske den tröjan och den frisyren.
Ethos.